Om boken: 2016 / Handlingen utspelar sig på tröskeln till perestrojkan i en gudsförgäten dammig och smutsig provinsgarnison, förlorad i sanden i Turkestan under kriget i Afghanistan. Staden ligger i utkanten av det sovjetiska imperiet: hopplös melankoli, många vardagsproblem, komplexa interetniska relationer, en återvändsgränd för yngre officerare, en total brist på framtidsutsikter... Berättelsen kan verka som fiktion, förlöjligande eller till och med hån mot armén. Detta, säger de, kunde inte ha hänt under socialismens uppbyggnad, och sovjetfolkets moraliska karaktär har alltid varit exemplarisk. Ack, tro det eller ej, allt som står på dessa sidor är den renaste sanningen Livet för officerare och deras familjer är en komedi, upp till en fars och ett drama, upp till en riktig tragedi med Shakespeares passioner. Lite av allt. Men allt detta var... Vad handlar historien om? Om vad du behöver skämmas för och om vad du kan vara stolt över – beroende på hur du ser på det. Kärnan i arbetet är att allt som glittrar inte är guld, och bland "sloberna" finns det många pålitliga och anständiga killar. Huvudpersonen, löjtnant Nikita Romashkin, tjänstgör i denna garnison, lever, blir kär och har roligt. I slutändan befinner sig nästan alla deltagare i berättelsen i ett krig som pågår i närheten, över floden, i Afghanistan... Författarens stil är känslomässig och ljus, stilen är otroligt livlig. Vi råder unga människor att läsa den så att de vet, afghanska veteraner så att de kommer ihåg, och alla, alla, alla som älskar bra böcker.